Jag vill bara formulera vad som hände igår kväll vid vårt torsdagsrep. Nåt som hände och blev utöver det vanliga.

Som när Erik ensam på sin nyckelharpa lirar första reprisen av ”Den blomstertid nu kommer” från Östbjörka av Kolmodin och Wallin. Därefter smyger vi andra in med fioler, dragspel och gitarrer. Björn bad oss om att spela så vackert som vi överhuvud kan.

Jag fick ”ståpäls” som Gunde Svan sa och därmed myntade som ett uttryck när en känsla helt uppslukar både kropp och själ. Efteråt va alla eniga om att det blev oerhört vackert. Det brukar bli så när vi hittar låtar som gör sig bra att bygga upp under låtens gång. Stunder då tiden stannar upp och inget stör. Nån flikade in att det inte blev som vår vanliga dansmusik då vi alla klämmer i, spelar och stampar takten.

Tack Erik, och ni andra med förstås!

Roffe